Det är inte svårt att bli lycklig, det är bara svårt att hålla sig kvar i de tillståndet.
Jag vet egentligen inte när det började, för jag minns inte när jag sist levde ett liv som var helt utan besvär.
Ibland känns det som att jag inte klarar av att vara lycklig, jag är inte gjord för att vara det.
Det är som att mitt undermedvetna letar saker som gör mig nedstämd. Utan min tillåtelse. Det är väl oförskämt.
Men jag försöker, oj vad jag försöker. Jag klänger mig fast vid varje lycklig känsla och försöker hålla mig kvar där så länge jag bara kan. Och visst har jag blivit bättre på att hålla mig fast. Men den här smygande ångesten är så besvärlig och bara förstör.
"Alltid" är det något. Ibland känner jag mig snuvad på massor med dagar, veckor, månader och år. Men det enda man kan göra är att börja här och nu, leva nu och inte då. Och inte för långt fram heller för den delen! Framtiden är ett kapitel för sig.

Jag vill att de här året ska bli ett bra år, ett bättre år, och jag känner ändå att det har bra förutsättningar för att bli det. Mycket har hänt och mycket kommer att hända. Jag ska verkligen försöka fokusera på saker som gör mig glad. Men som vi alla vet "vanans makt över tanken", den är stark. Men vem sa att livet ska vara lätt? 



K O M M E N T E R A (1)
Vardag f i n a e v e l i n a s l i v . b l o g g . s e